Tryckfrihetsrätten och förslaget till lag om upphovsmannarätt (SOU 1956:25)
Utlåtande av professor Ole Westerberg, avgivet den 21 januari 1957 och bifogat Svenska bokförläggareföreningens remissyttrande över auktorrättskommitténs betänkande »Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk» (SOU 1956: 25)
Det är en gammal regel i svensk tryck frihetsrätt, att handlingar, som betraktades som allmänna, fingo fritt tryckas. Redan 1766 års tryckfrihetsförordning stadgade därom (SOU 1947:60 s. 65 f).
I 1812 års tryckfrihetsförordning § 2 mom. 4 utformades denna princip så, att det »skall… uttryckligen vara envar tillåtet att i allmänt tryck utgiva alla, såväl rättegångar som andra allmänna ärenden rörande handlingar… av vad namn och beskaffenhet de vara må, … vare sig hos… förvaltningar… eller andra publika verk»; undantag gjordes allenast för sekretessbelagda handlingar. Den principiella giltigheten av tryckfriheten underströks ånyo i sista stycket av samma moment sålunda: »I övrigt, och som det bleve för vidlyftigt att alla förekommande ämnen, mål och ärenden med noggrannhet utsätta, skall det stå var och en fritt att i tryck allmänt kunnigt göra allt vad som i denna lag icke finnes uttryckligen förbjudet» (jfr även Malmgren. Sveriges grundlagar 1, uppl, s. 176). Nämnda regler supplerade den mera kortfattade regeln i RF § 86.
Vissa författarrättsliga bestämmelser, vilka ursprungligen voro intagna i TF, blevo år 1876 utbrutna därur. I TF § 1 mom. 3 gjordes därvid angående äganderätt till skrift en hänvisning till vad som stadgades i särskild lag — men det bör erinras om att friheten att trycka handlingar, som betraktades som allmänna, redan förut och alltfort var uttryckligen grundlagsfäst i särskilda bestämmelser i TF (ovan). Den 1877 tillkomna lagen om äganderätt till skrift innehöll därför icke själv något uttryckligt undantag för handlingar, som betraktades som allmänna; i § 10 gjordes blott en hänvisning till TF. Läget före tillkomsten av 1919 års författarlag var således, att det principiella eftertrycksförbudet fanns i 1877 års lag men (vad som något oegentligt kan kallas) undantaget fanns sedan gammalt i TF.
Vid 1919 års lagstiftning motiverade de sakkunniga, varför man icke borde avskaffa nämnda undantag i den eljest gällande auktorrätten, och yttrade bl. a.: »över huvud får nämnda rätt icke vålla någon inskränkning i den i 86 § regeringsformen och 2 § 4 mom, tryckfrihetsförordningen fastslagna offentlighetsgrundsatsen.» Sedan de sakkunniga erinrat om att främmande lagar rörande eftertrycksförbud undantogo avtryck av vissa allmänna handlingar men att hos oss motsvarande stadganden redan funnos i TF, fortsatte de sakkunniga: »Emel-
