Räfven som vallare.
Det var en gång en gumma, som skulle ut och leja sig vallare. Så mötte hon en björn. »Hvart skall du gå?» sade björnen. »Åh, jag skall ut och leja mig vallare,» sade gumman. »Vill du inte ha mig till vallare?» frågade björnen. »Jo, bara du kan locka, så —,» sade gumman. »Hu-i!» sade björnen. »Nej, dig vill jag inte ha,» sade gumman, då hon hörde det, och gick sin väg.
Då hon hade gått ett stycke till, mötte hon en varg. »Hvart skall du gå?» sade vargen. »Jag skall ut och leja mig vallare,» sade gumman. »Vill du ha mig till vallare?» frågade vargen. »Ja, kan du locka, så —,» sade gumman. »Uh-uh!» sade vargen. »Nej, dig vill jag inte ha,» sade gumman.
Då hon återigen hade gått ett stycke, mötte hon en räf. »Hvart skall du gå?» sade räfven. »Åh, jag skall ut och leja mig en vallare,» sade gumman. »Vill du inte ha mig till vallare?» frågade räfven. »Jo, bara du kan locka, så —,» sade gumman. »Dil-dal-holom!» sade räfven så fint och ljufligt. »Ja, dig vill jag ha till