vallare,» sade gumman, och så satte hon räfven till att vakta sina kreatur. Första dagen som räfven vallade, åt han upp alla gummans getter; andra dagen gjorde han ände på alla hennes får, och tredje dagen åt han upp alla korna. Då han så kom hem om qvällen, frågade gumman hvar han hade gjort af alla hennes kreatur. »Skallen är i ån och kroppen i skogen,» svarade räfven. Gumman stod just och kernade; men hon tyckte, att hon ändå borde ut och se efter dem, och medan hon var borta, stal sig räfven ner i kernan och åt upp grädden. När nu gumman kom tillbaka och fick se det, blef hon så arg, att hon tog den lilla gräddsmula som fans qvar och kastade den efter räfven, så att han fick ett stänk på ändan af svansen: deraf kommer det sig att räfven har hvit svanstipp.
