sig de der fingerborgarna; jag går så gerna efter hela brunnen, jag.» — »Nej, käre vän,» sade trollet, »jag kan inte vara af med brunnen; gör upp elden, du, så skall jag gå efter vatten.»
Då trollet kom tillbaka med vattnet, kokade de upp en dugtigt stor grötgryta. »Hör på,» sade gossen, »vill du som jag, så ska’ vi äta i kapp.» — »Får gå,» svarade trollet, ty deri trodde det allt att det skulle stå sig. Ja, de satte sig till bords; men gossen tog oförmärkt läderrenseln och knöt framför sig, och så öste han mer i renseln än han åt sjelf. Då renseln var full, tog han upp sin tälgknif och skar ett hål i renseln. Trollet såg på honom, men sade ingenting. Då de hade ätit en god stund till, lade trollet bort skeden; »nej, nu orkar jag inte mera,» sade det. »Du skall äta,» svarade gossen, »jag är knappast halfmätt ännu, jag. Gör du som jag gjorde; skär ett hål på magen, så äter du så mycket du vill.» — »Men det gör väl grufligt ondt?» frågade trollet. »Åh, ingenting att tala om,» svarade gossen. Då gjorde trollet som gossen sade, och då kan en väl veta att det satte lifvet till; men gossen tog allt silfver och guld som fans i berget och gick hem med det. Dermed kunde han allt afbetala något på skulden.
