heller. »Vill du göra det jag ber dig om, skall du få en hel fläskskinka,» sade han. Det lofvade den fattige strax och tackade till. »Der har du den, men res då rakt åt helvetet!» sade den rike och kastade fläskbiten bort till honom. »Ja, det jag har lofvat måste jag hålla,» sade den andre, i det han tog skinkan och gaf sig i väg; han gick och gick hela dagen, och i skymningen kom han till ett ställe, der det lyste så grant. Här skall du få se det är, tänkte mannen med skinkan. Ute i vedskjulet stod en gammal man med ett långt, hvitt skägg och högg julved. »God qväll!» sade han med fläskskinkan. »God qväll igen! Hvart skall du ta vägen så sent?» sade mannen. »Jag skall till helvetet, är jag på rätt väg?» frågade den fattige. »Jo, du har gått riktigt, det är här,» sade den gamle mannen. »När du nu kommer in, vilja de alla köpa din fläskskinka, för fläsk är sällsynt mat i helvetet; men du skall inte sälja den med mindre än att du får handqvarnen, som står bakom dörren, för den. När du sedan kommer ut igen, skall jag lära dig få qvarnen att stanna; den är nyttig till litet af hvarje, den.» Ja, han med skinkan tackade för god underrättelse och bultade på hos fan.
Då han kom in, gick det som den gamle mannen sagt; alla djeflarne, både stora och små, svärmade kring honom som myror om en mask, och den ene bjöd öfver den andre på fläskskinkan. »Med rätta skulle gumman och jag ha haft den till julqvällsmat, men då ni blifvit
