och gaf honom mera. »Ät nu, bagge, du skall inte vara länge här, i morgon ska' vi slagta dig,» sade hon.
Det är ett gammalt ord, att käringråd skall ingen försmå, och råd och bot fins det för allt, så när som för döden; men kanske det skall bli råd för den också denna gången, tänkte baggen för sig sig sjelf.
Så åt han friskt och när han var riktigt mätt, stångade han ut dörren och gaf sig i väg bort till granngården; der gick han till grisen i svinhuset, som han hade blifvit bekant med ute på bete, och sedan dess hade de alltid varit vänner och såta kamrater.
»God dag och tack för sist!» sade baggen till grisen.
»God dag och tack för sist sjelf!» svarade grisen.
»Vet du hvarför du har det så bra och hvarför de göda och sköta dig så väl?» sade baggen.
»Nej,» sade grisen.
»Många munnar tömma snart en tunna, må veta; de vilja slagta och äta dig,» sade baggen.
»Månn' det?» sade grisen; »signe maten, när de ha ätit då,» sade han.
»Vill du som jag, så ge vi oss ut i skogen, bygga hus och bo för oss sjelfva; en sitter alltid bäst på sin egen bänk,» sade baggen.
Ja, det ville grisen också. »Det är trefligt att ha fint sällskap,» sade han, och så gåfvo de sig i väg.
Då de hade vandrat ett stycke, mötte de en gås.
»God dag, godt folk, och tack för sist!» sade gåsen; »hvart skall så'nt folk, som reser så fort i dag?» sade hon.
