Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
54
KÄRRINGEN MOT STRÖMMEN.
så fann han henne icke. Han fick med sig gårdsfolket och annat folk från grannskapet, och de gåfvo sig till att söka och dragga nedefter hela ån, hvar enda en; men hur de än letade, så funno de ingen käring.
»Nej,» sade mannen, »det här lönar inte mödan. Se, den käringen hade sitt hufvud för sig, hon,» sade han; »medan hon lefde, satte hon sig alltid rakt på tvären, och hon kan väl inte vara annorlunda nu heller,» sade han; »vi få väl ge oss till att leta uppåt ån och fresta på ofvanför forsen; kanske hon har flutit uppåt.»
Nå ja, de gingo uppåt ån och letade och spanade ofvanför forsen; der låg käringen, det egde nog sin riktighet. Och det var käringen mot strömmen, det.
