Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/101

Den här sidan har korrekturlästs

95

 
Släckt blir dock i döden glöden
Af ett brunnet olycksbloss:
Kärlek! hvärför blända, tända
Flammor, för att plåga oss?



Höst-sång.


"Ack, hvad vårt lif är eländigt!
Bäst man har våren och sommaren fått,
 Blir det ruskigt och vått:
 Hösten kommer så brådt
Och förstör oss båd in- och utvändigt.

Halfdöd går myran i sanden,
Hela naturen ser surmulen ut,
 Som en pojk, som fått stut
 Och magistern kört ut,
Och som byxorna bär uti handen.

Blommor och löf uti bundtar
Fösas af stormarnas sopqvast i sky.
 Molnen jagas och fly,
 Grå och tunga som bly;
Trast och siska ha glömt sina ”gluntar”.

Östan med nordvesten turar,
Piper i skorsten, i vägg och i knut.
 Genom rock och sourtut,
 I galosch in och ut
Kilar regnet, och vadorna skurar.