Den här sidan har korrekturlästs
95
Släckt blir dock i döden glöden
Af ett brunnet olycksbloss:
Kärlek! hvärför blända, tända
Flammor, för att plåga oss?
Höst-sång.
"Ack, hvad vårt lif är eländigt!”
Bäst man har våren och sommaren fått,
Blir det ruskigt och vått:
Hösten kommer så brådt
Och förstör oss båd in- och utvändigt.
Halfdöd går myran i sanden,
Hela naturen ser surmulen ut,
Som en pojk, som fått stut
Och magistern kört ut,
Och som byxorna bär uti handen.
Blommor och löf uti bundtar
Fösas af stormarnas sopqvast i sky.
Molnen jagas och fly,
Grå och tunga som bly;
Trast och siska ha glömt sina ”gluntar”.
Östan med nordvesten turar,
Piper i skorsten, i vägg och i knut.
Genom rock och sourtut,
I galosch in och ut
Kilar regnet, och vadorna skurar.
