Den här sidan har korrekturlästs
102
Valsen.
Af alla jordens dansar, jag våga vill min hals!
Är ingen så gudomlig och rolig som en vals.
Man träffas första gången, och tar hvarann i famn,
Fast man å ömse sidor knappt vet hvarandras namn.
Uti hvarandras öga, som i en medaljong,
Man bär hvaranns porträtter i öppen danssalong.
Man flickan tar om lifvet och trycker hennes hand,
Kanske man ock tillbaka ”en tryckning får ibland.”
Om hon i valsens hvirfvel vid kavaljerens arm
Sig hänger fast, det väcker ej etikettens harm.
Men bjuder du på gatan din arm för halkans skull,
Hon svarar: ”nej, jag tackar!” — och faller heldre kull.
Af alla jordens dansar, jag våga vill min hals!
Är ingen så gudomlig och rolig som en vals.
