Den här sidan har korrekturlästs
110
I hörnet man får en ohyggelig by:
Fruntimmernas kjortlar de lyftas i sky.
Förargligt det är, ty det händer så snart
Att hufvudet höljs, men allt annat blir bart.
Så kommer man ändtligen hem under tak,
Rätt glad att man ej blåst i Östersjöns vak.
En åkarhästs memoirer.
Jag föddes i spiltan i adeligt stall
Hos grefven på Näs,
Jag åt med min moder på blommande vall
Det skönaste gräs.
Jag drack utur floden det klaraste vatten
Och sof under lummiga lindar om natten.
Jag mådde som Kresus, och grefven ibland
Till trappan mig bjöd.
Jag tog ur grefvinnans och fröknarnas hand
Så mången gång bröd.
Och hade jag gjort mig den ringaste skada,
Så smorde de såret med rosenpomada.
Så växte jag opp; och min bringa var bred
Och min länd var så trind,
