Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/119

Den här sidan har korrekturlästs

113


En hvardagshistoria.


Jag vill för er en strof berätta,
Som rolig är på sätt och vis;
Det var en Landskamrer för detta,
Som blef förtjust i en aktris.

Han köpte vagn, han köpte hästar,
Han gjorde allt för hennes skull.
Han lät brodera sina västar,
Och sminkade sitt gamla hull.

Han gjorde vers och sjöng till lutan;
Likgodt! han friar och får ja.
Aktrisen, hellre än bli utan,
Ansåg för bäst att honom ta.

Kamrern om allt det bästa trodde.
På ömhet syntes ingen brist;
Men midt emot i farstun bodde
Olyckligtvis en ung artist.

Den unga frun nu tycke byter;
Kamrerarns panna växer ut. —
Förlåt, att jag så här afbryter!
Men nu är visan verkligt slut.



Sehlstedt. 1.8