Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/13

Den här sidan har korrekturlästs

7

 
 Helga jord! när vill du gömma
Stoftet af din son, som lider?
När skall jag en gång få glömma
I ditt sköte lifvets strider?
”Undan stormens våld, O! hör mig,
Ljufva död!” så suckar anden,
”Tag mig i ditt skepp och för mig
Till den stilla lugna stranden!" —

 Så af nattens lugn omslutad,
Ibland dödens tysta vårdar,
Stod jag mot ett grafkors lutad,
Bedjande uppå dess gårdar:
Och en lindring ljuft sig lade,
Som en läkdom, kring min smärta,
Som en tröstens engel hade
Stigit ned uti mitt hjerta.

 Och de heta tårar runno,
Och för ljuset i det höga
Skuggorna allt mer försvunno;
Klarare blef själens öga,
Och jag hörde toner klinga,
Som en sång af ljufva tärnor:
”Gråt ej! du skall snart dig svinga
Segerkrönt, till dessa stjernor!”