142
Calle, kär.
Kors hvad du är för en lustig gesäll!
Jag har fått nyheter röna.
Säg mig hur heter din lilla Mamsell?
Låt mig få ögna den sköna!
Jag hört berättas, att du blifvit kär,
Kär öfver öronen, just si så här!
Mins du ej sjelf hur du hånade jemt
Kärlekens ljufvare låga;
Huru du gäckade ständigt med skämt
Guden med pil och med båga?
Tro mig, han hämnas. Förutan all gräns,
Pipar han hjertan, och det så det känns.
Tankfull och blek har du blifvit, min bror
Kinkig och tråkig på köpet.
Säg om du nu uppå kärleken tror,
Sen du har stannat i stöpet?
Jo, jo! du skröt af att vara så kall,
Men, som du ser, så går högmod för fall.
Kära bror Calle! slå grillerna bort!
Ljufligt som förr qvintilera!
Hellre än vara om hufvudet kort,
Passar dig glädjen långt mera.
Kom till pianot och suckarna spar;
Låtom oss sjunga en ”glunt” eller par!
