Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/152

Den här sidan har korrekturlästs

146

Bedragen i ditt hopp, hvad bygger du väl på?
När lyckans sol går ned, när, hvad du egt, du mister
När sällhetsdrömmen flyr, när dess förtrollning brister ―
Då är det hjertats konst att vara säll ändå.

Så blomme i ditt bröst det eviga, det rena!
Der bildas menskans verld, en mulen eller glad.
Vårt lif ett album är, dess dagar äro blad:
Säll den, dess sidor fyllt med sköna drag allena!
Njut hvad dig himlen gaf, var nöjd med ödets gång!
Ej är hvar mäktig säll, ej den, som rik är vorden,
Men den, hvars själ är nöjd: begär ej mer af jorden,
Om hon dig gaf en vän, en hydda och en sång!

Snart är vårt lif förbi; dess sorger äro ringa,
Men stor dess glädje är, om du är god och nöjd:
Gå oförskräckt din stig, och under qval och fröjd
Låt himlens strängaspel uti ditt hjerta klinga!
Och när du engång står vid gränsen af ditt lif,
Är det ej summan då af alla lifvets fröjder,
Att se med minnets fröjd opp till din ungdoms höjder,
Der nu med hopp du ser din framtids perspektiv?