Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/155

Den här sidan har korrekturlästs

149

 
En vår vishet är: att lugnt fördraga bördan, som vår skuldra lägges på;
Och som såningsmän ej alltid vänta gyllne skörd af hvarje korn, vi så.
Hvad är glädjen? Lifvets sommarfjäril. — Lifvets lycka, hvad är hennes tro?
Aldrig vi för säkert ankar ligga vid dess gröna sommarkust i ro.

Gråt då ej, fast ungdomsjullen kastas; spänn dess segel, lugn vid rodret stå!
Dygd och mandom tag om bord, och sedan styr med hoppfull blick utåt det blå!
Äfven jag min ofärd trodde nära, då en motgång mötte, och likväl,
När jag rätt dess inre halt betraktat, fann jag idel medel för mitt väl.

Hoppas derför, lär dig att försaka och ej njuta blott hvad lifvet gaf!
Tag ditt öde, som det gifs dig ofvan, och vik aldrig ifrån pligten af!
När du fåfängt sår på lifvets klippa, sök din tröst i religionens frid:
Ingen högre tröst jag vet på jorden, ingen mer försonar lifvets strid!