162
När machiner göra menskor flata,
Väderleken gör oss spratt på spratt;
När en gränd ej skäms att heta gata,
Och när pigor börja gå i hatt;
När en prest vill visa och förklara
Att man ej är fyra styfver värd, —
Kan det val så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
När om saltsjö-bad och nykterheten
Jemt predikas, så man kan bli trött:
När en doktor vill, för säkerheten,
Bränna opp oss, se’n vi en gång dött;
När diskont-lån bli alltmera rara,
Och Brikoll är stadd på hädanfärd, —
Kan det väl så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
När krediten reser sina färde
Och tar med sig mycket smått och godt;
När vi ställas, i personligt värde,
Under suggan, af ett Lag-Utskott;
När det ständigt, om vi nagelfara,
Osar katt uppå vår lefnadsfärd, —
Kan det väl så underligt då vara,
Att man längtar till en bättre verld?
