200
Kung Augias sade: ”Trehundra? — Åh hå!
Det torde väl bli att besinna sig på.
Jag lög bara i er;
Det var fantasier,
Ett narri och ingenting mer, mon ami!
Ni måtte, för f-n! väl förstå raljeri!”
Men Herkules svarade endast: ”jaså!
Mig lyster ock lära dig narri förstå.” —
Och dermed han dubba’n
I skallen med klubban,
Att föga det fanns utaf nackben och skinn. ―
Kung Augias hvit-ögat vände ut-in.
Men Herkules var om sin dagspenning mån.
På thronen han satte den aflidnes son.
Betaldt fick han redan,
Och murade sedan
Ett tempel för hvad han förtjent i ett stall.
Kung Augias aldrig jag glömma skall. —
Alltsedan låg Herkules jemt i krakel,
Höll spelhus med namn af Olympiska spel,
Och flöjde på murar,
Slog jättar och tjurar,
Drog Cerberus ur sitt ohyggliga hål —
Sist reste sig stoder, och brändes på bål.
