Den här sidan har korrekturlästs
15
Nalle.
(Romans från Tännforsen.)
I skogen Nalle gick och slog,
Och mådde som en kung.
För rampris fick han föda nog,
Men blef till lynnet tung.
Till Tännsjön ner en dag han kom
Och ville utomlands.
Han elfven såg och strand bortom,
Men båt fanns ej till hands.
Och floden gick sin strida gång,
Och Nalle rigtigt fann:
Att luffa kring var sjön för lång
Och öfver gick ej an.
Till nya bygder stod hans håg,
Till bättre gräs och ljung.
Ett språng han tog i elfvens våg —
Och nu samm skogens kung.
Men Nalle ingen sjöman var,
Och resan vardt för lång.
”Den starke” strömmen med sig drar
Till död och undergång.
I nöden han en klippa såg
Vid forsens branta fall.
Der högg sig Nalle fast och låg
Som på en piedestall.
