Den här sidan har korrekturlästs
217
Bäst de talte, bräkte fåren,
Och de märkte vargens svek,
Och på Damon restes håren,
Iris bara sprang och skrek.
Vargen skrämdes utur hagen,
Iris knöt sitt förkläds-band;
Damon straxt blef bra i magen,
Kysste Iris ömt på hand.
De olika knektarna.
En knekt helt nyss blef skickad
Till julklapp åt min far.
Med guld och silfver stickad,
Den stöfvelknekten var.
En knekt fick också mamma.
”Det var — skrek gumman — bra;
Ty för en gammal flamma
Bör man en ljusknekt ha.”
En knekt fick syster Malla,
Som ej var mindre rar.
Den var visst bäst af alla,
Ty han en löjtnant var.
