17
I det gröna.[1]
När våren kommer, då vakna sippor
Och lärkan drillar sin sång i sky,
Och rosor växa i stora knippor
Liksom romaner af Eugéne Sue.
Och björken grönskar så högt på branten,
Och bromsen spelar på myggans bal,
Och svinen beta på dikeskanten,
Och orren spelar och göken gal.
Då strömmar folk utom alla tullar,
Att sommarns fröjder till mötes gå.
Men också är det helt andra bullar
Än hvad som vintern oss bjuder på:
I snö och väta jemt opp till hakan
Är Bores glädje vid vargars tjut!
Då drar man hop sina sängsparlakan
Och törs ej sätta sin nästipp ut.
Men vintern flyktar, den ryss-kossacken,
Och våren svänger sin blomsterstaf.
Då petar solen oss uti nacken,
Och ber oss titta kring land och haf,
Hvad härlig tafla, hvad lek och löjen!
Uthus och lador på tusen sätt
Utpyntas präktigt till sommarnöjen,
Och sämsta skrubb blir ett kabinett
- ↑ Poemet finns utvald i Svea Poetiskt Album 1870 och i Svea Poetiskt Album 1874
