Den här sidan har korrekturlästs
224
Sandhamns inlopps-port.
Parodi.
Novembersolen
Hänger sin urblekta kofta
Sorgligt ned öfver höfterna;
Söker i molnen gömslen,
För att lefva efter behag,
Osedd af alla,
På mormonernas vis.
Luften darrar af frossa
Öfver böljornas branter.
Intet träd skäms för sin nakenhet,
Ty trän här äro sällsynta.
Och hvarthän ögat skefvar
Åt ömse sidor,
Möter det öde sandsluttningar,
Hvita af höstnätternas frost.
Trångt är passet vid Sandhamn
Mellan Östersjöns klippor.
En fyrbåk står der
Med foten på hafsbotten;
Följer med vaksamt öga
Vindarna och vågorna,
Här de rasa, tjuta efter rof;
Står, lik en Christi apostel,