Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/231

Den här sidan har korrekturlästs

225

Midt i hedendomens mörker,
Kringvärfd af stormen,
Öfverhöljd af dimmor;
Men står dock orubblig,
Lyser och varnar.

Detta är Sandhamns inlopps-port,
Porten till Stockholm.
Detta är porten,
Genom hvilken stadens skönheter
På sina krinoliner,
Leja sitt krimskrams,
Gurmanderna sin gåslefver och sina viner,
Kaffesystrarna sin lifs-elexir.
Detta ar porten, genom hvilken
Lyxen tränger in i landets hjerta,
För att suga dess lifskraft
Och sluka guldet
I Bankens hvalf.

Detta är det dystra,
Mat- och glädjefattiga Sandhamn,
Af dof Liffländsk grundton.
Detta de torskätande folkens,
De eviga sydvesternas land;
Det öckenödsliga,
Det i evigt träde liggande
Sandhedarnes hem,
Flundrornas och måsarnas,
Getternas,
De korsande vindarnas;


Sehlstedt. I.15