Den här sidan har korrekturlästs
226
Det kroniskt arma,
Insaltade och tysta,
Det i denna stund vinterlurfviga,
Frusna, ramsugande Sandhamn.
Till Aftonstjernan.
Klara stjerna säg,
På min dunkla färd,
Säg den rätta väg.
Till din ljusa verld,
Blif ett kärleksbud
Mellan mig och Gud!
Lys utöfver mig
Himlens frid och din,
Och mitt hjerta vig
Till ett tempel in:
Mana englar med
Hvita vingar ned!
Blifve då mitt bröst
En asyl för mig
Af gudomlig tröst,
När min vandringsstig
Sorgen törnbesår,
Vattnad af min tår!
