Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs

22

”Flyg, aftonflägt! och sången bär,
Att den må hinna lilla Lotta,
Och säg att jag än väntar här.
Fast klockan redan slagit åtta!"

 Men, ack! der kom en tärna snörd och spänd
Ej länge njöt hon ”ljufva ensamheten,”
Ty af sin nya kärlek krigarn tänd
Sin arm han henne bjöd uti förtreten:
”Flyg, aftonflägt! och skyndsamt far
Med förebråelser till Lotta,
Och hviska att jag trogen var
Från klockan sju till klockan åtta!”



Visa.


 Har du glömt mig redan,
Har du löftet glömt?
Kan väl någon annan
Älska dig så ömt? —

 Öfver jorden glödde
Vårens himmel klar:
Vårens första blomma
Nannas kärlek var.

 Kär som våren skänkte
Jorden blommorne,
Gaf hon mig sitt hjerta —
Kan man mera ge?