Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/45

Den här sidan har korrekturlästs

39


Adjunkten på landet.


Fy tusan! Bröder, hvad det är tungt,
Att till sitt yrke ha predikstolen!
Jag råder ingen att bli adjunkt,
Det är det sämsta inunder solen.
 Hos skogens nalle
 Jag heldre bodde;
 Ja, som en knalle
 Jag heldre gnodde
 All verlden kring.

Det tror jag väl! Se'n man blifvit prost,
Då kan man äta och sofva bara,
Och gratis får man båd’ smör och ost
Och dito skinkor, förbålt så rara!
 För hjorden slipper
 Han sjelf arbeta —
 Han bara klipper,
 Då vi få streta
 Adjunkter små.

Och skall då prosten ibland för skam
Stå upp i korgen en gång om julen,
Då tar han flux ur sin fjerding fram
En gammal näfver, rätt illa vulen.