62
Dö, eller gif oss åter gamla stylen,
Då Maj och Flora sågo ut som folk.
En blomsterkung var Maj i fordna tider,
Och skön i norden var hans blomsterfest.
Nu som en trashank kommer han och rider
Hvart år barbacka på sin kröningshäst.
Nej! låt oss fixa, såsom förr var ämnadt,
Den första Maj, då våren grönklädd står,
Och vi till Vogel våra skinnplagg lemnat; —
Då först, men icke förr, då är det vår!
I Eden.
Fordom uti paradis
Lefde man på annat vis.
Sällskapslifvet var honnett,
Enkel var dess toilett.
Adam brukte, som vi hört,
Aldrig fräck, men bara skjört.
Evas drägt var rätt och slätt —
Inga strumpor, ej schalett.
Håret som en schal hon bar,
Vaden såg man som den var.
Klädningstyg hon aldrig fått —
Fikonlöf till förklän blott.
Vår och sommar var det jemt,
Fogelsång och lek och skämt.
