Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/83

Den här sidan har korrekturlästs

77

 
 Hvad allt ändå är vanskligt här på jorden!
Du var dock ny för elfva år i dag.
Nu är du snäf och gammalmodig vorden,
Och vräkt och utdömd utaf modets lag.
En gammal vänskap dock för dig jag känner:
Och förr’n du hängs i någon klädståndsdörr,
Kom, låt oss dricka brorskål och bli vänner,
Du gamla hedersknyffel, nu som förr!

 Med dig hur ofta stod jag ej i salen
Hos mina förmän, bockande och fin!
Hur sprättigt flög jag ej med dig på balen
Med smala skört liksom en beckasin!
De bruktes helt spetsiga och lätta
Och flögo högt vid minsta battemang:
Nu hänga de, som när man brukar sätta
En tung ridå för en tableau-vivant.

 Men modet har sin nyck, och tidens tänder
Ha på din lifstråd gnagt, till dess du sprack;
Och mer än en /gång ingen rock man vänder —
Alltså farväl, min gamla hedersfrack!
Din långa tjenstebana är förliden —
Min nya frack jag fått modern och bred
Den sista tjenst, du gjorde mig i tiden,
Var då jag svor kung Oscar trohetsed.

 Min nya frack! med dina breda vingar
Hjelp mig att stiga i befordran snart!
En bättre lön, som mera fylligt klingar,
Det vore i min ficka något rart!