117
Ty om ock mången såg ett ondt deri,
Det skulle alltid glädja men'skovännen,
Ty Finland skulle endast Sverges bli,
Blott för att delas mellan tjenstemännen.
Det är ej lätt i hast att komma håg
Hvad storverk du uträttat under året.
Jo! du har släppt ur landet all vår råg
Och satt opp priset på att klippa håret.
Guds hus du eldat, att vår frusna slägt
Mer komfortabelt kan vår Herre dyrka,
Och att odödlig bli som arkitekt,
Du skänkt en skorsten åt Sankt Jacobs kyrka.
Jag ville språka i förtrolighet
Ännu om andra små omständigheter;
Men natten flyr, och tiden, som du vet,
Är alltid kort och dyrbar: för poeter.
Din efterträdare nu spiran tar
Och helsas skall i första morgon-väkten
Med en sprittny cantat. — Au revoir!
Sof som du börjat, helsa hem till slägten!
