Den här sidan har korrekturlästs
124
Och gården är hägnad
Och putsad och röjd;
Der ha vi vår fägnad
Och frihet och fröjd.
Der gossarna springa
Med friskaste kind.
I täflan de svinga
Med morgonens vind. —
Då vintrarna fjettra
Den glimmande sjö,
De barfota klättra
I drifvornas snö.
Och flickorna kappas
Vid spiselens fot;
Då bindes och lappas
Den trasiga not. —
Än gno de om qvällen
Till grannarna ut;
Mor väntar på hällen,
Men somnar till slut.
Än fjerran vi fara
På gungande våg;
Då börja de klara
Qvällstjernor sitt tåg,
Och månen ses spegla
I djupet sin bild:
Hur långt vi än segla,
Han följer dock mild
