Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/137

Den här sidan har korrekturlästs

131

 
Jag rättnu tretti år på nacken har —
Besinnen, systrar, skandalen!
En fästman skulle just nu vara rar
Och lindra alla hjerteqvalen.
Men kan jag, arma, ingen annan få,
I nödfall har jag två att välja på:
Apthekarn eller Stadsfiskalen.

Till Stockholm reste jag en vacker dag —
Min julle lätt uppå vågen”.
Men der fanns många fickor fler än jag,
Och lyckan var mig ej bevågen.
Men jag blef trött att fara land och strand,
Jag reste hem igen till Wermeland
Och slog allt giftermål ur hågen.

Ja, kära gossar! jag nog bjudit till!
Nu kan ni gå der och sprätta.
Om ödet mig till slut nödvändigt vill
öfverblifna kartan sätta,
Så får jag trösta mig så godt jag kan:
Ett rysligt påhäng är en äkta man”,
Det har man sagt mig långt för detta.