Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/148

Den här sidan har korrekturlästs

142

 
Här är vår lefnad ibland rätt eländig:
Hjelplös och arm får befolkningen dö.
Läkare fins ej, och ej fru Nödvändig,
Två mil till presten, långt bort på en ö.
Något jag ville väl ändå betala,
Om af de tre fanns åtminstone en.
Blefve jag riksdagsman, skulle jag tala,
Så att det gick genom merg, genom ben!