152
Lings graf til höger här vi ej förgäte,
Och för hans själ det kära Annelund.
Jag ville blott, att såsom egen grund,
Hans enka fått det till sitt enkesäte.
Järfva Värdshus, tomt och naket,
Är dock vidt och bredt bekant.
Här stod glädjen högt i taket
Fordomdags, och det bastant.
I det ädla drufvoblodet
Döptes mången törstig själ.
Nu är stället ej på modet —
Derföre, farväl, farväl!
På den brända tomten grodde
Fröjd och gamman fordna dar.
Elis Schröderheim der bodde,
Och då vet man, hur det var.
Järfva nu är i sitt Nedan,
Det var andra tider då.
Elis borta längesedan —
Derföre, kör på, kör på!
Aj! jag tappade min vante!
Nej, här fick jag honom fram!
Hoppsan! gamla ”Rosinante”!
Hejsan! gamla häst-madam!
Färden kan jag icke skylla,
Den gick raskt och hurtigt, pirro!
