Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/162

Den här sidan har korrekturlästs

156

Och vind och vårbäck tumla om hvarannan,
Med flickan leker Zephir gladt och sött.
Han sjunger molnen från den rynkta pannan,
Man vill ha mer, man hugger tag i kannan,
Och qval och sorg — allting blir rosenrödt.

J höga skuggor, ädle sångarfäder!
Jag afsked tar af edert visa lag.
Kanhända snart, om det blir hyggligt väder,
Jag söker opp ert samqväm som i dag.
Men ack! man har så mycket fläng på jorden,
Så länge kroppen går och larfvar här.
Jag måste nu till bålarna och borden
Till Klingbergs, på en sexa bjuden vorden,
En sak, som J försmån — men som är oss så kär!