Den här sidan har korrekturlästs
11
Snart ibland snö från fjellen
Satt Lisa med sin get,
Men lång blef vintergvällen
Och tråkig, som man vet.
Då kom på vingar lätta
En liten knubbig gud.
Var tyst, skall jag berätta,
Att Lisa snart stod brud.
Ty Lisa tänkte riktigt:
«Förr'n sommaren står grön,
Kanske att liten båtsman
Är död i Spanska sjön.«
Se! öfver dal och klyfta
Den unga majsol ler;
Sin ishjelm bergen lyfta
Från ärrig panna ner.
Och liten båtsman landar
Vid samma kust igen.
Han hissar flagg och standar
Och längtar till sin vän.
Ej anande förtreten,
I land han ila vill:
På samma strand stod geten,
Men Lisa sågs ej till.
Och lika grön stod skogen
Då liten båtsman kom,
