177
Gossar, påss på! det ser mörkt ut i skyn,
Stormen i seglena ilsknare hviner,
Vågen slår öfver: ös, edra kaniner!
Vräk er i lovart, håll opp emot byn!
Fockskot har sprungit, gör klart till att vända,
Håll bara fullt, vi ha Grönskär[1] förut!
Ligg ej i lä, det går rakt öfverända:
Ös bara friskt! Är ni rädda? Åh hut!
Nu tror jag mest
Kölen är lös.
Tag din sydvest,
Ös bara, ös.
Här ha vi Grönskär, och här ha vi strand.
Det var hin håle hvad hafvet kan vräka!
Nu börja molnena också att läka:
Himmel och haf ta hvarandra i hand.
Gossar! ej längre med öskaret bråken:
Pumpa förslår ej, ty båten är läck.
Här står fyrmästar'n, och här ha vi båken,
Här få vi kaffe, kanske med ”avec”!
Kors, sådan il!
Hafvet det rök.
Nu, kapten Pihl!
Ge oss en gök!
- ↑ Den yttre fyrbåken vid Sandhamn.
