197
Slåtter-ölet.
I solens sken bland blommorna och gräsen
Jag låg en afton rullande mitt väsen.
Luculliskt mådde jag i solens strålar:
Det var ett slåtter-öl med sång och bålar.
Matronor sutto fryntliga och tjocka
Uti olympiskt lugn och drucko mocca.
Men vi som gubbar voro, vi oss satte,
Som hade mer förstånd, omkring en ”knatte”.
Och gladt och muntert ungdomen sig roar,
Och bjudna voro många Stockholms-boar.
Der sprangs och sjöngs, det var ett lif på holmen,
Och skratt och spratt och kullringar i volmen.
Och svetten lackar, sommarsolen gassar,
Och ungdomsskaran hjelper till och lassar.
Och öfverst sist sig hela flocken sätter,
Som på en kulle lefvande buketter.
Ni kan ej tänka hvad vi gubbar mådde,
Och hvilken trefnad uti laget rådde;
Och skämtets pilar slungades och stucko:
Och skrattade så att vi nästan sprucko.
