Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/227

Den här sidan har korrekturlästs

221

Ack! här jag kokat knäck med ingefära
I detta rum, som månan skiner på.
Här kan jag hitta öfverallt och blunda:
Alt är som förr, blott jag är annorlunda.”

Är allt som förr? Hvar är den långa raden
Af skjul och bodar med sin hönsgård bak;
Och strand och bryggor med de sköna baden
Och tupp och flaggstång, himmelshög och rak?
Ack, öfverallt har yxan gått och spaden
Och jemnadt är mitt gröna källartak.
Mitt arma hjerta! Du är grymt bedragen:
Kom låt oss fy, ty jag får ondt i magen.
{{em|4>”Min kärlek gäckad
 Min gård är bränd.
 Min ära fläckad,
 I landsflykt sänd.”
 Min hjertblod isas
 Vid slik chikan,
 Att bort jag visas
 Långt ”Norr i stan.”

Ångermanelfven är Norrlands titt-skåp: det ena vackra landskapet efter det andra! Tvenne ångbåtar, Sollefteå och Angur, kila ömsevis oppför och utför elfven med passagerare från östan och vestan, som komma hit för att titta. Bäst är också att nu passa på, medan det fins något vackert qvar att titta på, ty ångsågarna arbeta och pusta natt och dag för att göra de skogbeväxta Ångermanlandsbergen lika med Skinnarviksbergen. Danskar och Norrmän med spekulativa trähufvun ha slagit ner sina skandinaviska bopålar här och der i buskarna.