Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/231

Den här sidan har korrekturlästs

225

Vore jag prest i Sollefteå,
Prost, det förstås, med en dugtig mage,
 Kappa och krage
Skulle jag bära med gamman då.
Ligga i solskenet, med mina får —
Lefva som englar och njuta naturen,
 Skuggad af furen,
Björklöf och rönnbär som nu, gutår!

Hör huru elfven larmar vid strand,
Se, hvilken tafla, som mången gripit!
 Prostfar! du knipit
Skönaste prostgåln i Ångermanland.
Gästfrihet fins här och lärdom djup.
Klingande harpor och fryntliga miner,
 Till och med viner:
Allt fins i prostgåln — men inte en sup.

Hågesta är efter mitt tycke den vackraste punkt, hvarifrån man kan ta en öfversigt af den förtjusande Sollefteå-dalen. Med ett glas punsch och en cigarr, som ni kan vara säker om hos den gästfrie värden på stället, kan ni i ett af salsfönstren betrakta en solnedgång, hvars make målarmästar Marcus Larsson aldrig drömt om. Man kan ej nog betrakta de skogiga höjderna, den larmande forssen, de stupande niporna.

Hvilken skön och herrlig dal!
Mellan skogar, berg och kullar
 Elfven rullar
Mörkblå, skummande och sval.

Sehlstedt. II.15