Den här sidan har korrekturlästs
19
När som våren kom
Var du min, liksom
När vi sågo vintern snöga.
Lyste ängen grön
Och i blåa sjön
Solen speglade sitt öga.
En vår glädje var, då sommarsolen log:
Vår och höst och vinter samma hjerta slog.
När som våren kom,
Var du min, liksom
När vi sågo vintern snöga.
Dock, det går ej till
Alltid som man vill:
Gud har hand om våra öden.
Sjelf han skiftar ut
Efter sitt beslut
Glädjen, sorgerna och nöden.
Emot himlens vilja ingen spjerna kan,
Hvad vår barndom mente, mente icke Han.
Ty det går ej till
Alltid som man vill:
Gud har hand om våra öden.
Hulda engla-själ!
Nu farväl, farväl!
Vake öfver dig Guds öga!
Öfver dal och fjell
Lyse i ditt tjäll
Fridens stjernbild ur det höga!
