Den här sidan har korrekturlästs
40
Till Rio, Cap och Panama,
Ty magen vill så ha.
För hans skull skall man liflös stå
För struts och elefant;
För apor oftast stå på tå
Uppå Gibraltars brant.
Hos Ryssen man för väl ej far
För några skålpund kaviar.
Men man får tåla och fördra,
Ty magen vill så ha.
Och sniken är han och gemen
Och nästan alltid svång.
Man får riskera arm och ben
Och halsen mången gång.
Ser han ett träd, som plommon bär,
Så ropar han: ”ta ner det der!”
Och går det väl, så är det bra,
Men magen vill så ha.
Sjelf går han ej en enda bit,
Nej, ej ett steg, hoc est:
Han bäras skall båd' hit och dit,
Hvar han sig finner bäst.
Och derför blir det hat och gnat,
När man blott har två ben på stat.
Hans valspråk är: håll i och dra!
Ty magen vill så ha.
