56
Det hela är ödsligt och naket,
Der fins hvarken häst eller dräng,
Och inga små pullor på taket,
Och inga små lamm uppå äng.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.
I två rum och kök han logerar,
Rätt varmt, om han klär sig i skinn.
Förlåt, om det icke generar:
Var god, erkebiskop, stig in!
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.
Här får man ej vara sensibel
För himmelens väder och vind.
De bläddra i psalmbok och bibel
Och kyssa på mund och på kind.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.
Jag begriper ej huru man kan prisa hösten; en fuling, huru man vänder honom, glåmig och utlefvad, ockrar på alla menniskor och ropar oupphörligt: köp! köp! Han är tjenstemännens förtviflan och fruarnas ängligaste företeelse; ett skafferi-spöke, som skrämmer dem, hvar gång de öppna dörren till den tomma förrådskammaren; en äppel-tysk med de oförskämdaste pretentioner; en storpuffare för sko- och paraply-butiker; spottar folk i synen, om man ej köper paraplyer, och smutskastar, om man ej köper bottforer; nagelfar hattar och bakbyxor, och skäms ej att handskas med oskyldiga underkjortlar.
