61
alla härvarande badgäster med sin pappersrulle under armen, innehållande notifikation om dödsfallet samt en vänlig uppmaning att hjelpa Lisa ur bedröfvelsen och göra hennes gamla hjerta gladt och återstäldt till den instundande midsommarshelgen. Uppmaningen var affattad i följande poetiska ordalag:
Gamla Lisa uti stugan
Lefver uti sorg och nöd.
Fattig är hon nu som flugan:
Hennes sista get är död.
Låt oss samla,
Unga, gamla!
Att vi till midsommaren
Kunna visa
Gamla Lisa
Att hon får en get igen!
Under sorgtiden hade ingen kafferök synts i Lisas skorsten och ingen snusburk varit synlig i fönstret. Men tiderna förändras. En vacker morgon låg den för henne icke obetydliga summan af tjugu riksdaler på det gamla, alltid finskurade furubordet. Det var en syn, som helt och hållet vände ut-in på det gamla, sorgsna och hopplösa hjertat, så att den glada sidan kom ut — och den hederliga gumman Lisa
Glömde sin älskade get, så mycket en älskling kan glömmas;
Knäppte på locket igen och njöt af den väldiga prisen,
Medan i brännarn på nytt hon svedde den doftande bönan,
Lyckan med solen gick opp och spridde kring åldriga dragen
Glansen af innerlig fröjd, ”som på mossiga grafvar ett
solsken.”
