Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs

68

 
Åt Herr Pastorn är jag alltid van — san
Att ta fläckarna ur hans kaftan — san.
 Det är klart som dagen,
 Det är alltid lagen,
Hvar gång gubben kommer ifrån stan — san.

Den kavaj, som jag nu syr uppå — san,
Den tillhör vår båtsman N:o 2 — san.
 Gratis vill jag lappa
 Både rock och kappa,
Om han bara ville Ryssen klå — san.

Snäller fästmö har jag här i byn — san,
Blåa ögon, rosenröd om hyn — san.
 Död är hennes moder,
 Hennes far och broder:
Efter dem hon ärfde fyra svyn — san.

Läsa kan hon nästan i hvar bok — san,
En förståndig menska, qvick och klok — san.
 Nyttig öfver måtta,
 Om sej som en råtta,
Och så dygdig som ett litet tok — san.

Klockarn nog försåt för henne satt — san.
Men si, flicka hon var ej så fatt — san.
 Hon var för belefven,
 Klockarn fick dra vefven,
Kär och tokig som en klockarkatt — san.