Den här sidan har korrekturlästs
70
En Tullinspektors sorgeqväde.
Vid minnet af gamla tullbommen.
Allt skall ändras, så är domen,
Och vår tid ger ej pardon:
Nyss vid tullen såg jag bommen
Bäras bort i procession.
Till mig sjelf jag frågor ställde:
Hvarför slogs den gamle kull?
Jag tog näsduken och fällde
Bittra tårar på hans mull.
Hedersgubbe! så jag sade,
Hvarför dröjde du ej här!
”O! jag såg ej att du hade
Vingar uppå skuldran der.”
Länge hörde jag dig hotad
Med förderf af tusen slag,
Men jag tänkte: stark och rotad
Gubben står till domedag.
Men du föll för magtens vilja,
Och från mödan blef du frälst.
Tullen kan man nu ej skilja
Från en gata hvar som helst,
