82
Men sen jag snusat med kapten
Och blifvit hemmastadder,
Jag stod uti salongen sen
Åt tvenne gubbar fadder.
Och het och varm på bänk och stol'n
Satt personal'n i middags-sol'n,
Och sjelfva Randel med fiol'n
Kom svettig till Nortelje.
Der gaf jag vackra könets färg
Och fägring all min dyrkan.
För resten såg jag sten och berg
Och tornet snedt på kyrkan.
I kraft af Malmsten och af Huss,
Här badades för värk och fluss.
Sjelf källarmästar Elvius
Stod vattlagt uppå bryggan.
Men båten gick, och en och hvar
I försalongen trädde.
Der åt man lax, så färsk och rar,
Och stickelbär med grädde.
Och ögat ler, och magen mår,
Machinen går, och munnen går;
Och knappt man fått sin kaffetår,
Så kom man in i Wäddö.
Här landet var ett paradis,
Långt mera än dess rykte;
Kanalen dock, onödigtvis,
Tillkrånglad, som jag tyckte.
