Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/98

Den här sidan har korrekturlästs

92


Vårbäcken.


Hvad han växt på några dar!
Himmelsblå och silfverklar
Kilar der en liten bäck:
Det var hin att vara käck!
Tar ett skutt, yr och lätt,
Stänker sippans schalett'
 Genomblöt. —
 ”Tocke nöt!
 Han kan gerna, munsjör!
 Se sig för.” —

Skrattar blott och brådtom har,
Bryr sig ej om hur han far.
Fram han skall med lock och pock,
Stöter hufvu't mot en stock:
Fy, hvad spånor och smolk! —
”Lymmel, ser han ej folk!”
 Släpp mig ut! —
 ”Åh! vet hut,
 Och var lagom framfus
 I mitt hus!”

Under ras och äfventyr
Genom äng och dal han flyr,