Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/107

Den här sidan har korrekturlästs

99

 
Nordan trummar på min fönsterruta,
Solen har flyttat ur min mörka kammar.
Der i förbidan uppå bättre tider,
 Hänger jag lyran.


2.


Vintern är älskad i den höga norden.
Stjernorna gnistra, och i trefna kamrar
Brasorna flamma och i köket ligga
 Frostiga hjerpar.

Ungdomen svärmar på de blåa fjärdar,
Klingande stålsko ristar blott glada runor;
Damernas fägring, gömd i krinoliner,
 Speglas i glansk-is.

Strålande kronor lysa dansens fester.
Ljufligt bland gubbar i förtroligt gille
Doftar emellan samspråk och priffe
 Sjudande toddyn.

Snöklädd hvilar lugn den mörkgröna skogen.
Älskande par i muffar och skjubbskinn
Pröfva vid bjällror i gudomligt månsken
 Frustande fålar.

Lyran förstummas under frusna händer.
Solen är borta. Skalden i tunna rockskjört
Sorgligt med näsan öfver thermometern
 Forskar i gradtal.