102
Kost och lön han blef tillbjuden,
Om han något yrke dref.
”Jag kan mura” svarte guden —
Och blef murare med slef.
Murar byggde han kring Troja,
Priset var bestämdt förut;
Men Trojanen, van att skoja,
Gaf dock ingenting till slut.
Neptun, vred på goda grunder,
Missnöjd med sin tomma pung,
Retade ett hafsvidunder
Af hans gamla stab som kung.
Och de nya murar ramla,
Fastän murade med kraft,
Och af skrämsel benen skramla
Uti kungens stöfvelskaft.
För att stilla gudens vrede,
Fick han (och med nöd det rack)
Ge sin dotter åt den lede,
Som for fram som Merrimac.
Jupiter vill allt försona,
Rappellerade sin vän:
Neptun fick sin gamla krona
Och sin våta tron igen.
Gladt de sin försoning fira,
Neptun diplomatisk blef,
Kände nöjet af en spira
Mot en suddig murarslef.
