Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/115

Den här sidan har korrekturlästs

107

 
Men natten skymmer vattendrag
 Och landen.
Med slappa segel vaggar jag
 Mot stranden.
Hvar lund är tyst som böljans svall
 Vid hällen:
Blott Vakan hörs och forssens fall
 I fjällen.

Hur ljuft ibland att dagens bråk
 Få glömma;
Att lyssna till naturens språk
 Och drömma;
Att gå så här i kors och krok
 Och kafva,
Och bläddra i Guds stora bok
 Och stafva!