109
Blåste Gefle vapens rök,
Log så godt, då ankbond dök;
Stundom sig om magen tog,
Då han såg hur gäddan slog.
Komministerns fru så rar,
En förträfflig gumma var;
Tycktes som om hon förstått
Pyssla om sig och må godt;
Fryntlig, liflig som en: glöd,
Som en mossros trind och röd.
Isak, knubbig liksom far,
Ett yrväder rigtigt var.
Bäst han öfver ängen lopp,
Satt han i den högsta topp.
Byxorna med kalfskinn bak
Gjorde gagn på plank och tak.
Kyrkan var för täck att se
Med sin lummiga allé;
Kyrkogården grönbeklädd,
Hvarje graf en blomsterbädd.
Utomkring och innanför
Var ett Gudshus, som sig bör.
Prestens visthus var försedt!
Uj! ni skulle bara sett:
Korfvar, gåsbröst, spickemat,
Sötost, mjölk i stora fat;
Grädden tjock, så man derpå
Kunnat uti strumpläst gå.
